Ni kan dra åt helvete!

Det är match i morgon.
Nyheten når oss att Igor Armas inte kan spela och jag borde bli orolig, förbanna ödet och inrikta mig på en neslig förlust efter ett par försvarstabbar.
Men det blir inte så.

Jag är helt övertygad om att den krigarmentalitet som Bajen visat de senaste matcherna kommer att övervinna även Halmstad. Ytterligare en jävlighet verkar bara innebära ytterligare tändvätska.
Och därför, just bara därför, blir jag nog lite orolig ändå…

- – -

Inför förra säsongen publicerade jag det här inlägget och skapade en ny tradition för mig själv.
Det känns som om det är dags att påminna om det nu.

Flaggan har stolt hängt inför varje match – och av någon anledning känns den stoltare än någonsin just nu.

- – -

Göran Rickmers senaste inlägg i bloggosfären känns aningen bittert… Det känns tydligt att något är ruttet på Veterinärvägen.
Väldigt ruttet.

- – -

Men i morgon: match, som sagt.
Sjung Bajen, Sjung.
Sjung “Ni kan dra åt helvete” åt hela världen.
Gör det.
Det kommer jag att göra.

Jösses…

Tänkte egentligen skriva om Martin Ingvarsson och 0-0 mot Halmstad, men efter att ha sett det här dog de tankarna ut.
Har ni någonsin sett någon mer amatörmössig, nervös och oförtroendeingivande människa i hela ert liv?

Det förklarar både ett och annat.
Jösses.

Kalle David, Ekwall, Lundh och lite Grimsta

Gårdagens krisnyhet i Aftonpressen var, som de flesta nog märkt, att Charlie Davies inte tänker förlänga med Bajen och att hans agent kommer att säga att han förmodligen kommer att acceptera om det kommer ett anbud från Tyskland eller Frankrike.
Ursäkta, men gäsp.

Finns det någon spelare i hela Sverige som förmodligen inte kommer att acceptera ett bud från dessa ligor?

För övrigt kan jag rekommendera Charlies besök hos Ekwall och Lundh om nu någon inte skulle sett det.
Jag kan alltså rekommendera Charlies besök.
Jag kan definitivt inte rekommendera programledarna. Dem får man bara stå ut med. Deras jönsande och fjantande och skojsande blir så pinsamt att jag skäms å deras vägnar.
Helt seriöst.

När Olof Lundh med barnslig förtjusning sätter på sig en cykelhjälm när den berömda armbågen skall diskuteras ser till och med Charlie ut att vilja sjunka genom jorden.
Eller så projicerar jag bara det.

- – -

Bajen tuffar till sig nu.
När Rickmer pratar om att bötfälla BP för dåliga staket så är det klart att det är en aktion mot disciplinnämnden, precis som när Rybrink säger att man bör börja anmäla saker från bajens håll också.
Jag gillar det – och eftersom jag vet att det nu finns supportrar som sitter och skickar in anmälningar som privatpersoner får mig att tro att disciplinnämnden får en diger lunta att gå igenom nästa möte.
Rätt åt dem.

Att ett staket tillåts vika sig vid tre tillfällen är givetvis en skandal – och givetvis bör man göra något åt saken innan någon dör. Saken nämndes knappt med ett ord i media efter matchen.
Något som tror att det varit samma sak om det hade inträffat på Söderstadion?

Motgångsbajare

I’m back.

I en tid där alla pissar på Bajen vaknar gamla HammarbyHöjden till liv igen.
Det är bara att inse, jag är motgångsbajare mer än något annat.
När nu hela världen – alla och envar – gör sitt bästa för att sänka Bajen så har laget och publiken vaknat till liv och blivit ett monster som betvingar det mesta.
Åtminstone Malmö och BP.

Det känns som om ramsan “Ni kan dra åt helvete” riktat åt hela världen bör eka över Söderstadion på lördag.

Avslutningsvis, veckans devis: Lita aldrig på en man som stavar sitt namn Khennet.

Slutet – eller en ovanligt lång bloggskugga…

Man skall inse när det är nog.
När sidan ligger overksam en period, sedan blossar upp för att snabbt dö igen så är det dags att stänga ned den.

Allsvenskan är i full gång och blogginnehavaren befinner sig alltid på Söderstadion när Bajen lirar, flaggan hänger på huset när det är matchdag men lusten att fundera kring den delen av livet i skrift finns inte längre, eller åtminstone just nu.

Då är det lika bra att öppet erkänna att sidan för tillfället är död och kommer att så förbli för en tid framöver.
Så är det.
Vi får se om den vaknar till liv igen.

Lev väl kära läsare.

Intryck efter en halv match…

Säsongen är igång. Tre matcher in, och visst var man i himlen en kort stund där?
Sedan kom Götelaborg och allt blev som vanligt, eller åtminstone som förra säsongen.
Tror jag.
Eftersom jag bara sett en halvlek av årets insatser skall jag dock vara försiktig med att uttala mig.

- – -

Men en del kan ändå sägas. Rami Shaaban! har blivit Rami Shaaban? i mångas ögon och drevet går i kvällspressen och bland våra egna forum.
Jag är inte särskilt orolig faktiskt.

Visst. Just nu är det, tydligen, en formsvacka för landslagsmålvakten, men sådana har de flesta.
Jag har vissa, obehagliga, minnen av en gråspräcklig herre i slutet av 90-talet som drällde in en boll från halva plan nere på gamla Malmö IP och fick åtminstone undertecknad attt blekna och bita frenetiskt på naglarna så fort som en höjdboll började segla in mot straffområdet.
En del talade till och med om Tvål-Lasse Eriksson.
Det gör man ju inte direkt längre….

- – -

Men undertecknad har som sagt inte riktigt kommit in i säsongen ännu. Bara en halvlek sedd skriver jag och det stämmer väl på två sätt.
Jag var på plats under frälsningmötet i måndags men visst lirade bara Bajen under andra halvlek då?

Dessutom var jag på en annan plats än vanligt, och det är bara att konstatera – rad 3 på sektion E är ingen höjdare.

En stor kameraman skymmer i princip halva planen.
Men jag sitter gärna där igen, med samma sällskap.

Anledningen är enkel:
Jag var på plats med en kamrat med vissa sympatier för GIF Sundsvall.
Det har jag varit förut. År 2003.

Så det är bara att acceptera faktum: Om jag lyckas pallra mig iväg på hemmamatcher mot Sundsvall tillsammans med någon med sympatier för motståndarna kommer Bajen att göra fem mål.
Det har hänt två gånger nu, så vi kan anse det som en regel.

- – -

Dessutom var det en ganska trevlig upplevelse att sitta mitt emot Norra för omväxlings skull.
Det var bra tryck i måndags.
Jösses.

- – -

De övriga matcherna har jag inte ens sett på TV.
I torsdags var jag på ett möte med grannarna i det nya området.
Två av dem sneglade på varandra, tittade på mig, sneglade på varandra, innan den ena sade:
-Har du sett flaggan?
- Ja, sade den andra och suckade. Det är för djävligt. Han passar inte in i området.

Fast mina djurgårdsgrannar får stå ut.
Jag till och med njuter av att få plåga dem lite…

Det vete fan om det inte var så…

Om det svenska rättsväsendet.

På TV4 nyheterna är huvudrubriken att allsvenska fotbollsklubbar själva kan få betala bevakningen kring högriskmatcher.
Eller åtminstone de som är vinstdrivande aktiebolag – om jag uppfattar saken rätt Bajen, dif, aik och Örebro SK.

Allt enligt en dom i Jönköpings tingsrätt där en (om jag inte missminner mig) en lokal arrangör av en MC träff med vissa suspekta element (läs typ Hells Angels och Bandidos) nu skall stå för fiolerna för polisövervakningen.

Klipp till intervju med (länspolismästare?) Carin Göthblad som säger att det är intressant och att man skall titta på saken samtidigt som reportern frustar över alla miljoner som kan sparas för polisen.
Sju sådana för att vara exakt.

- – -

Och jag blir, återigen, arg.
Jag börjar känna mig som en riktig surmört nu.

- – -

Vaddå “spara” sju miljoner?
Det är du och jag som kommer att betala de miljonerna.
Det är vi som kommer att stå för fiolerna med våra biljettpengar istället för våra skattedito.
Jag kan inte tänka mig något annat.

- – -

Under många år har jag hört fotbollsoinresserade kollegor ondgöra sig över polisinsatserna kring matcherna och fört fram just det argument som nu verkar sprida sig i beslutande domstolskretsar.
“Klubbarna borde själva få betala för vad det kostar. Det vill inte jag att mina skattepengar skall gå till”.

Vackert så.
Men när jag då undrat om de politiska partierna skall ta av sina egna kassor för att betala den polisinsats som krävs kring ett möte eller en demonstration är det en helt annan sak.

Jag förstår varför, men ändå inte.
Yttrandefriheten är viktig, bland det viktigaste vi har.
Men ändå:

Varför skall staten betala för vissa polisiära insatser men andra inte?
Så Helsingborg – tungt sponsrade (eller ekomiskt dopade) skall inte behöva betala eftersom de inte är ett aktiebolag men Bajen, gnaget och djurgården skall?
Så vi är vinstdrivande och skall betala, men t.ex. ett antal väktarbolag (vinstdrivande) med värdepapperstransporter skall inte behöva betala för poliseskorter och utredningar som säkert kostar mångdubbelt?!?
Det är absurt.

- – -

Det lär nog inte dröja länge innan EMA (f’låt “Live nation” numer) kommer få samma krav på sig.
Samtidigt som Dramaten och Operan aldrig någonsin kommer att få en check från polismyndigheten i de fall de behövt tillkalla polisen.

Jo, jag vet att de senare inte är aktiebolag men jag tror ändå att det handlar mer om fin- och fulkultur än vinstdrivande eller inte.
Jag tror att det handlar mer om ett sätt att spara pengar än att hitta någon slags rättvisa.

- – -

I dagsläget springer ju dock firmorna gärna omkring i sandgropar i Bålsta långt ifrån arenorna och påstår sig slåss för Hammarby, aik eller djurgården.
Jag undrar vem som skall betala de utryckningarna?
Hur klubbarna emellan sig skall dela upp kostnaden för supporterpolisen?

- – -

Det här inlägget känns allmänt förvirrat, oplanerat och ostrukturerat – till och med mer än vanligt.
Jag tar mig den friheten eftersom utvecklingen känns precis likadan.

Rykten, Rami och läktarkultur

Det ryktas lite här och viskas lite där om att en anfallare skall vara på ingång…
Alltså på ingång, inte uppgång från HTFF.
Jag vet inte vad man skall tro.
Vis av erfarenheten (jag har väldigt lätt att gå i spinn på rykten) så intalar jag mig att det nog inte ligger någon sanning bakom det den här gången heller.
Sedan kan jag inte låta bli att hoppas. Ändå.

- – -

Är det inte typiskt att Rami tydligen gör sin första tavla i blågult sedan han kritat på för Bajen.
Är inte det väldigt typiskt?

Nej, jag såg inte matchen så jag kan inte uttala mig förutom det.
Det känns som sagt väldigt typiskt.

- – -

Men nu när alla tidningar helt plötsligt (lustigt vad en liten sekvens kan betyda) betraktar Isaksson som glasklar förstemålvakt så är det väl enligt Lagerbäcksk logik större chans än någonsin att Rami helt plötsligt står?
Eller?!?

- – -

Det var många från andra lag inne på Bajens forum och hånskrattade efter den matchen.
Bajen berör, det står helt klart.

Vad skulle de annars där och göra?
Vindflöjlar!

- – -

Tyvärr verkar verkar det fortfarande finnas folk som platsar på Råsundas norra men ändå väljer att stå på Söderstadions dito.
När TPS Åbo gör mål skanderas det att Vi (vilka vi förresten? Inte jag i alla fall) hatar Gnaget.

OK. Jag förstår att det har med finnarnas svarta tröjor att göra, men ändå.

Jag kan inte förstå varför man skall stå och skrika om AIK på Söderstadion när de inte ens finns på plan.
Jag fattar inte.

För tiotalet år sedan – 1999 bör det väl ha varit – spelade Allmänna IK Champions League på Nou Camp.
På läktarplats stod den tillresta Gnagetklacken, i sitt allra stoltaste ögonblick, och sjöng om… Bajen?!?

Som Hammarbyare kunde man bara luta sig tillbaka framför TV:n och njuta över hur de gjorde bort sig.
De hade rest hundratals mil, såg den största match deras klubb gjort, och kunde ändå inte släppa tankarna på oss.

Några år senare, under djurgårns storhetstid hamnade en kamrats mamma framför en TV-sändning av en djurgårdsmatch.
Jag kommer inte ihåg motståndarna, men inte var det vi i alla fall.

Efter en stund vände hon sig mot sin son – inbiten Hammarbyare – och ställde frågan: Jag förstår inte. Är det inte djurgården som spelar? Men varför sjunger dom om Hammarby hela tiden?
En ganska sund fråga faktiskt.

- – -
Så varför kan inte vi hålla oss för goda för det?
Vi är ju Bajen. Vi vet att vi är bäst och att vi skiter i tabellen (nåja).
De kommer ändå aldrig att bli som oss.
Kan vi inte bara nöja oss med det och fullkomligt strunta i våra länskonkurrenter när det inte är dem vi möter?
Annars är det ju vi som härmar dem och inte tvärtom.
Nej, fy.

- – -

Likasamma reagerar jag när det börjar skanderas om Sebastian Eguren.
Förlåt – men när han återvänder till Söderstadion, även om det är på läktarplats så står jag först i kön för att hylla honom som en hjälte.
Absolut.

Men när laget på plan har problem – är det verkligen hyllningar till en spelare som just lämnat som tänder dem lite extra då?
Knappast va?
Snarare tvärtom, faktiskt.

Dåligt genrep – Bra premiär

Dåligt genrep innebär en bra premiär.
Dåligt genrep = Bra premiär.
Dåligt genrep. Bra premiär,
Dåligt genrep bra premiär.
DåligtgenrepbrapremiärDåligtgenrepbrapremiärDåligtgenrepbrapremiär…

Ja något mantra måste man väl ändå klamra sig fast vid efter kvällens, i ärlighetens namn ganska trista genrep på Söderstadion.
För det var verkligen inget vidare.

- – -

Ett tag under första halvlek undrade jag vilken galning det var som bestämt att plocka hit ett finskt köttargäng à la Kalmar FF som målmedvetet verkade gå in för att påminna Bajen om att efterslängar, dobbar och armbågar hör allsvenskan till.
Sedan upptäckte jag att Henrik Appelqvist lirade vänsterback för TPS Åbo och så var det förklarat.*
Jag antar att det ingick i dealen.

- – -

Det fanns ett par saker jag önskade mig innan avspark.
Först och främst att inga allvarliga (eller ens lindrigare) skador skulle inträffa.
Det kunde vi bocka av som avklarat efter matchen. Inget tack till Åbo för det.

Nummer två var väl att Charlie Davies skulle motbevisa tvivlarna (den allra största är väl troligen han själv) och få en bra ingång mål- och spelmässigt på denna säsongen.
Inte direkt va?

Han löper. Det ser lovande ut, och sedan händer ingenting mer.
Tyvärr.
Men jag har inte gett upp hoppet ännu.

Som nummer tre kom väl att Bajen skulle visa sig stabila.
Ehrm…. Vi kommenterar väl inte det va? Särskilt inte försvarsspelet. Eller målvaktsinsatsen på ett par inlägg.
(DåligtgenrepbrapremiärDåligtgenrepbrapremiärDåligtgenrepbrapremiär…)

Rami har en del att jobba med där verkar det som.

Och som nummer fyra önskade jag få se ett briljant nyförvärv i Claudio Dadomo.
Det väntar jag fortfarande på. Jag har inte gett upp hoppet, men idag var han en i mängden.
Och den mängden var som sagt inget vidare.

- – -

Det som inte stod på min lista var Haris.
Trots att det är en av mina favoriter som aldrig riktigt levt upp till mina förväntningar.
Han var den glimrande diamanten idag.
Hur liten han än fortfarande ser ut måste han byggt på sig ett antal kilon. Som han flyttade på finnar som var minst huvudet högre (och bredare) än den lille teknikern.

Jag fick ikväll ungefär samma känsla av honom som jag hade hela förra säsongen av Lolo Chanko. När han fick bollen var jag lugn.
Då visste jag, med Lolo, att faran var över.
Med Haris visste man att det skulle hända något kreativt framåt.
Han var dagens behållning.
Definitivt.

Och där väljer jag att sluta.
Lika bra det…

* Nej, det är klart att det inte var Äpplet. Men det var rätt likt. De hade i alla fall definitivt Klas Ingesson som lagkapten. Och den store svarte killen från “Den Gröna Milen” på topp.
Motbevisa mig om ni kan. Det finns ju ingen laguppställning i matchprogrammet ni kan hänvisa till.